Följebrevet hade jag faktiskt färdigt redan innan jag var klar med manuset. Något av det viktigaste för mig när jag satte mig och skrev var att försöka hitta förlagor – tycker alltid om att läsa igenom sådant innan jag ger mig på någonting alldeles nytt själv. Till guide använde jag Rebecka Edgren Aldén som har skrivit ett utmärkt inlägg om följebrev. Hon skriver mycket om formalia och längd också, så jag tänker inte gå in på det. Jag ramlade också över Daniel Åbergs följebrev när jag googlade sönder internet i min jakt på vettiga förlagor. På Debutantbloggen kan man också hitta en del.

Mitt följebrev är inte helt ostrategiskt skrivet. Jag lyfte till exempel fram att jag bor i extrem glesbygd för att det sticker ut. Jag nämnde att jag är utbildad journalist och att jag har läst kreativt skrivande för att det visar att jag har vana av att bearbeta text och jobba mot en redaktör, plus att jag faktiskt tar det på allvar. Jag ger en kort beskrivning av vad den handlar om, vad det är för genre och lite om dess litterära karaktäristik – jag skriver till exempel att jag hoppas att den är ”mångstämmig” (polyfon). Ett PS: den uppmärksamme kan se att delar av det jag skriver i följebrevet faktiskt också hamnar på baksidan av boken.

Brevet hade förstås också alla möjliga kontaktvägar, men de har jag plockat bort.

 

Hej!

Mitt namn är Maria Gerd Broberg. Jag är 41 år gammal, en utbildad kulturjournalist som numera jobbar med kommunikation i offentlig sektor. Jag bor i den del av Sverige som brukar kallas ”extrem glesbygd”, mitt i Lappland. 

 

Om Bakvatten, det manus jag skickat till er:

Håkan är i mitten av sin tonårstid när han gömmer sin lillebrors kropp i skogen. Efter en tids sökande antas pojken ha drunknat i Vindelälven, men Håkan och hans mamma Margareta har båda hemligheter för andra, och för varandra: vad är det egentligen som har hänt? Fyrtio år senare hittas kvarlevorna efter Nilas, och Håkan måste konfrontera både sig själv och henne. Var befann sig hans mamma när Nilas dog? Vem var hon med? Och vad var det egentligen som hände?

Bakvatten är en relationsroman med spänningsinslag som handlar om ensamhet, utsatthet, byskvaller och hur långt samvetet kan sträcka sig. Den utspelar sig i en fiktiv by vid Vindelälven utanför Sorsele i Västerbottens län, har en uppbruten tidslinje, dialektala inslag och är – hoppas jag – mångstämmig. Bakvatten är mitt första romanmanus, och jag har skrivit det under tiden jag studerade kreativt skrivande i Umeå och Luleå 2016-2018.

 

Om mina framtidsplaner:

Att skriva har alltid legat mig varmt om hjärtat, oavsett skönlitterärt eller journalistiskt. Inget har varit så roligt, givande, frustrerande och utmanande som att skriva Bakvatten. Det har varit högt prioriterat i min tillvaro och jag gick under ett år ner i arbetstid för att ägna tid åt arbetet med det. Nu studerar jag kreativt skrivande IV vid Linnéuniversitetet och har tagit mig an en ny idé.

Jag har skickat manuset till flera förlag.

Med vänliga hälsningar,

Maria